Halloj!

Nu har jag vart borta ett par dagar – igen. Ovanligt. Hur som helst, det har hänt lite saker dom här dagarna, framför allt så har det vart otroligt fint väder och jag tror minsann att jag har fått lite färg, och jag som alltid är vit, haha! Sen har jag vart på Liseberg och på söndag ska jag dit igen med Lina. Förutom det så hade vi en liten övernattning här också där jag och Lina satt uppe halva natten. Och igår provred jag en liten pålle vid namn Kalle. Han är cirka 140 cm till manken, 17 år gammal och han är en av dom mysigaste hästarna jag har ridit. Han är välutbildad i dressyr också (i’m in love with dressyr), så om ett tag ska vi nog se lite mer dressyraktiga ut. Men nu ska jag ha honom på prov i 1 månad, sen blir det nog kontrakt för halvfoder i cirka 1 år, gissa om det är en tjej som är väldigt glad just nu! Vi ska dit vid halv 7 ikväll och då ska jag kolla på när nån tjej rider Kalle, hon har nämligen ridit honom i 1 år nu, och sen ska jag få testa honom lite på åkern eller i paddocken efter att hon har visat lite!

Så där har ni anledningarna till att jag har vart lite off nu dom senaste dagarna, men jag ska försöka uppdatera så mycket jag kan. Efter idag så ska jag inte rida förns på måndag, så nu har jag nästan all tid i världen, haha! Tjofräs!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kalle ♥

Okej, nu tar vi upp bloggandet igen!

Sorry att jag tar värsta breaken ibland, men det är Marie…sorgen kommer och går och då har jag ingen ork till nåt annat, men nu ska jag ta tag i det här igen!

Jag printade nyss några urdåliga bilder från en video när jag red en av mina pappas kusiners hästar Zamata sommaren 2010. Hon är ett arabsto som gör lite som hon själv tycker är lämpligt, haha! Fast hon är rätt gammal, men hon tror att hon är mycket yngre, vilket är lite småkul ibland. Men nu är det så att jag har ett litet problem med henne – jag kan ha mjuknat upp henne bra med olika övningar, oftast så är hon enkel att få i form, men jag rider ändå på en volt med olika storlekar och när jag känner att hon är mjuk och stadig så kör jag på galoppen. Grejen är att hon kan gå kanon i skritten, men sen är det lite mer osäkert i traven, men hon kan gå riktigt fint, oftast så gör hon det, men ibland så rycker hon upp huvudet och har ingen framåtbjudning över huvudtaget, men man kan inte jämföra traven och galoppen, för galoppen är det värsta, den är inge vidare alls, hon kör upp huvudet så fort som möjligt och sen blir hon motsträvig och lyssnar inte på vad jag ger henne för signaler och sen tar det ett tag innan hon har blivit mjuk igen och sen så småningom så lyssnar hon allt mer på vad jag ger henne för signaler.
Jag känner att jag behöver lite hjälp med henne…om jag kanske inverkar fel på henne eller nåt, så om det finns nån människa där ute som kanske ser nåt fel som inte jag gör, så ber jag gärna om er hjälp. Nu vet jag att det är svårt att titta på bilder och se om nån inverkar fel, men det funkar inte att lägga upp videon…

vila i frid.♥

30 days challenge

Dag 15 – En person som du vill vara med.

Tuffingen nummer 1 ♥

30 days challenge

Dag 14 – En bild som påminner dig om gamla tider.

Älskade vännen ♥♥♥♥♥♥♥

30 days challenge

Dag 13 – Du och någon klasskompis.

Egentligen så har jag ju inga klasskompisar för tillfället med tanke på att jag inte går i nån klass längre, så därför fick det bli en bild på mig och min före detta klasskompis, haha!

30 days challenge

Dag 12 – En bild på din vardag.

Världens bästa kväll!

Herregud, världens bästa kväll igår!!! Sista dagen med våra underbara 9A:are blev ju helt awesome, kunde inte fått ett bättre avslut på det hela. VÅR KLASS VAR FAN BÄST!!!!!!!

Men ah, åter till varför kvällen var så himla grym – jo, jag och Cissi hade ingenting att göra med våra liv efter att allt firande var slut, så vi tog oss ner till stan där några band skulle uppträda, men varför vi skulle kolla var ju för att Daniel Adams Ray skulle komma, fast det var inte förns tio i 11, så jag gick och åt och sen köpte vi dricka och godis i väntan på Daniel. Var ju egentligen meningen att vi också skulle haft en klassfest efter skolavslutningen som 9B hade, så vi från 9A var ju lite utspridda överallt, men när man väl sprang på lite folk från vår klass så blev det ett jäkla ståhej med en massa kramar. Och sen när Daniel kom så blev ju alla heeeelt crazy, även jag, Angelika, Sofia och Martin (stod med några andra kompisar lite längre bak eftersom vi inte orkade tränga oss in bland allt folk). Och så stod vi där och skrek och hoppade i 1 timma. Kan säga att jag är hysteriskt hes idag, okej, onödig fakta, åter till kvällen/natten! Vi var också med i en nykterhetstävling, första blåset var mellan klockan 9 och klockan 10 och om man var nykter då så kom man in och fick nåt liknande lisebergsband och det andra blåset var mellan klockan 12 och halv 1 och sen var det prisutdelning efter att klockan var halv 1, fast vi vann inget, men aja, det var en kul grej i alla fall (och nej, jag är ingen sån som dricker, jag är alltid nykter. Ingen alkohol innan jag är 18 år). Men nu tänker jag faktiskt lägga upp lite härliga bilder från kvällen/natten!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Outfit och lite annat!

Kan väl ta och lägga in bilder på outfiten nu när jag ändå är igång och så kan ni få lite andra bilder om ni är snälla, hahaha!

Kan säga också att hela klassen sjöng ”Himlen är oskyldigt blå” tillägnat Marie och det var jobbigare än jobbigast. Mer vill jag inte säga, det är fortfarande jobbigt när jag tänker på det, så jag tänker ha det inom mig som ett fint minne och som ett avslutat kapitel ♥

Skolavslutningen år tvåtusenelva!

Gud, jag hade verkligen svårt att släppa taget om lärarna, alla minnen med både klassen och lärarna man har fått under åren är helt oförglömliga. Vår älskade lilla klass, tryggheten man har haft hos lärarna, har nåt vart fel så har man kunnat prata med sin kontaktlärare, i mitt fall Lena och nu i slutet Tobbe. Jag vet inte hur länge jag stod och kramade dom, men det var riktigt länge, kände för att aldrig släppa taget, kan man inte få vara liten hela tiden? All den trygghet jag har känt med Lena och Tobbe vid sidan om tror jag aldrig att man kommer få i gymnasiet. Lena och Tobbe har peppat mig till 110% med matten, varje prov och allting så har dom alltid sagt att jag kommer klara det. På alla utvecklingssamtal så har Lena sagt att jag kommer klara matten även fast det är jobbigt och att det känns som att det aldrig kommer gå, och nu idag så grattade hon mig ett flertal gånger till mitt betyg i matte, hon var så glad, Tobbe också och jag med för den delen. Men en sak är säker – det hade aldrig gått utan deras stöd och hjälp! Tror aldrig att jag kommer släppa allt dom har gjort och jag kommer sakna dom så jag nästan spricker. Kommer sakna alla lärare så hysteriskt mycket, men Lena och Tobbe är dom lärarna som jag har kommit närmast under åren! Sen får man ju inte glömma vilken toppenklass man har gått i, sjukt roliga och underbara personer. Kommer bli rätt svårt nu när man inser att vi aldrig kommer få vara en klass igen. Vi har gått med varandra i 6-8 år och det känns helt sjukt. Kommer sakna alla så himla mycket och vi har verkligen gjort allt tillsammans!

Hagaskolan tvåtusentre till tvåtusenelva – bästa åren ♥

Tänker lägga upp bilder från dagen nu, dock rätt mobbade, men man får väl bjuda på sig själv!

Detta bildspel kräver JavaScript.